Julbudskapet 2012 vad kan det vara? Enligt julsången O, helga natt är det att ”frälsarn krossat våra tunga bojor, på jord är frid…” eh… nej, det är inte riktigt så jag upplever livet alla gånger. Det är ganska tunga bojor att bära på periodvis och det är inte riktigt så att Tellus framstår som den mest fridsamma platsen i universum. Men vad är det då för budskap om befrielse som vi sjunger om år ut och år in. Om jag ska fokusera på det filosofiska i det teologiska så hittar jag svaret i fortsättningen av sången. (Ja, jag är naturligtvis inte för slaveri, men poängen framgår tydligt.)  ”Uti din slav du ser en älskad broder, och se din ovän ska bli dig så kär”. Mänsklighetens befrielse ligger i att älska varandra villkorslöst, i synnerhet de som inte är ens jämlikar eller vänner, de som man tenderar att förakta eller avsky, eller de som föraktar eller avskyr en själv. Det kräver träning och troligen någon slags överjordisk kärlek för att lyckas, men det är värt ett liv att sträva efter. Allt blir så mycket vackrare när människor älskar varandra. Kärlek befriar i sanning på djupet.