I veckan hade vi på skolan där jag arbetar en kulturfestival som arrangerades tillsammans med KulturUngdom och Amnesty International inom ramen för projektet ”Angeläget” med fokus på mänskliga rättigheter. Konst, dans, musik och texter framfördes, föreläsningar och diskussioner hölls, samt mycket annat. Allt utgick ifrån artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen.

Som de flesta vet pågår det än idag förtryck av kvinnor och flickor runt om i världen. FN har en kampanj som de kallar ”Flicka” och inom denna finns ett projekt som heter "Stoppa barnäktenskap". Ledorden för kampanjen är ”Her right. My fight” och syftar till att förbättra flickors situation på olika sätt, t.ex. genom att kämpa för att flickor ska få utbildning och att de ska få gifta sig med den de själva vill och dessutom inte före 18 års ålder. Man kunde få en liten stämpeltatuering under festivalen samtidigt som man uppmanades att ge ett bidrag till denna kampanj. Utanpå huden bär jag nu för tillfället orden HER RIGHT. MY FIGHT. Flickors och kvinnors rättigheter att leva sina liv på samma villkor som den övriga mänskligheten måste kämpas för och strävan efter jämlikhet grundläggs i barndomen. Inte bara kvinnor utan även män sitter fast i strukturer som inte går att bryta så lätt. Många män vill inget hellre än att hustrur, döttrar och systrar också ska ha full frihet att leva. Jag känner smärtan över hur det ser ut i världen, kamplust men också vanmakt ända in i märgen. Inunder huden bär jag tidigare generationers könsförtryck men också kamp för maktbalans mellan könen.

Frihet för individen, jämlika villkor och respekt mellan människor får inte fjättras i kedjor och förkvävas utan måste släppas fram och tillåtas att växa starkt. Vi har kommit långt och jag tror att det sakta men säkert kommer ske allt tydligare. De goda krafterna kan inte stoppas i längden.