Bedömning, ständig bedömning

Den här dagen har mer än vanligt gått i bedömningens tecken. På förmiddagen hade jag lönesamtal med chefen då min prestation i arbetet granskades och bedömdes. Tankarna snurrade före, efter och under tiden. Jag kände mig så som jag gissar att eleverna känner sig när vi samtalar om deras studieprestation.

 

På eftermiddagen lyssnade jag till muntliga anföranden av elever. Ett flertal av dessa tal genomsyrades av reflektioner kring människors ständiga och skoningslösa bedömning av varandra. Vi bedömer andra människors utseende, kroppsform och karaktär. Vi bedömer deras ambitioner och prestationer. Vi bedömer om de mål som de har ställt upp för sig själva är rimliga eller orimliga. Vi bedömer vilka hinder som står i vägen för att de ska nå sina mål och att uttrycka våra dubier inför deras förmåga att lyckas drar vi oss inte alltid för. Naturligtvis bedömer vi oss själva efter samma kriterier. Hur ser jag ut? Har jag en lämplig vikt? Är min kroppsform proportionerlig? Presterar jag tillräckligt på arbetet, i skolan, på fritiden, i hemmet? Vilka mål bör jag ställa upp? Är det rimligt att tro att jag skulle klara att nå dem? Vilka hinder finns på vägen mot målen? Ska jag kämpa eller är det lika bra att ge upp?

 

Den måttstock vi använder är obarmhärtig. Vi granskar andra och oss själva hårt med idealet som redskap. Ingen når emellertid någonsin upp till idealet på alla plan. Det ligger i sakens natur. Ordet ideal härleds ur begreppet idé, och innebär en tankemässig föreställning om det fullkomliga, en intellektuell målsättning som är eftersträvansvärd om än ouppnåelig. Den negativa konsekvensen av bedömning är en ständig upplevelse av bristfällighet. En hetsjakt mot en utopi, en chimär. Den goda konsekvensen av bedömning är att vi skärps och triggas att sträva mot utveckling och förbättring, att vi lever med upplevelsen att vi alltid kan nå längre och bli alltmer tillfreds med livet än nu, men det som krävs då är realistiska mål och en verklighetsförankrad måttstock. Att slaviskt kämpa för att nå ett ideal är bara enfaldigt och stjäl vår energi.

 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0