Den sociala döden

Varje höst kommer mobbning ganska snabbt upp på agendan i skolorna. Ständigt aktuellt. Aldrig passé. Tyvärr. På alla platser där barn eller vuxna kommer samman finns risk att mobbning och utfrysning uppstår. Det är inte bara i skolor och på arbetsplatser det pågår utan även i andra sammanhang. Det känns som att vi har talat om det här ämnet till leda. Man börjar nästan gäspa när man hör de två orden, mobbning och utfrysning, och ändå är det värt att gång på gång belysa ämnet. Att förekomsten skulle upphöra helt är inte möjligt, tror jag, men vi måste kämpa för att minska den och det gör vi bara genom att prata om det. Själv funderar jag mycket på vad utfrysning innebär.

 

När en grupp barn bestämmer sig för att de inte vill ha med ett annat barn i sin gemenskap så finns det inte så många tillvägagångssätt att välja mellan. Det tillhör förskoleåldern att man knuffas och skriker ”DU FÅR INTE VARA MED!” I skolåldern har de börjat förstå att det anses ohövligt att säga rakt ut till en person att han eller hon inte är välkommen i gemenskapen och många barn vill följa regeln om att det inte är tillåtet att slåss. Samma sak gäller också bland vuxna. Den enda metoden man då har att tillgå är att frysa ut personen. Utfrysning har kallats den sociala döden. Man ”dödas” socialt genom att gruppen på alla sätt markerar att man inte är önskvärd, att man stör gemenskapen i gruppen och/eller att man inte tillför något. Markeringarna är inte fysiska slag och inte elaka ord, utan ett aktivt osynliggörande. Man tittar inte på personen. Man tilltalar inte personen. Om personen försöker ta sig in i samtalet så tar man ingen notis om detta utan låtsas att man inte hör, kommenterar ingenting och självklart svarar man inte heller om personen ställer någon fråga. För att stänga ute personen kan man också rent fysiskt agera genom att avlägsna sig från platsen snabbt och diskret så att den oönskade inte ska hinna hänga med eller att se till att inte skapa utrymme åt personen t.ex. vid ett matsalsbord. Individen isoleras mer och mer vilket resulterar i att han eller hon successivt krymper ihop, blir mer och mer osäker, får en deformerad självbild, fylls av skam, drar sig undan och så småningom ”dör” i socialt hänseende. Hon upphör att existera som gruppmedlem och eftersom människan är ett socialt djur, så infinner sig en svårhanterad smärtsam känsla. Överlevnadsinstinkten är det mest basala hos alla människor. Vi försöker i det längsta undvika döden och att gruppen, ”flocken”, inte ska beskydda oss är vår skräck. Vi behöver varandra för att överleva. Att frysas ut av gruppen är därför en av de absolut mest ångestladdade upplevelserna för människan. Vem som helst kan drabbas, vem som helst kan knäckas, det är bara en fråga om tid. Vissa är segare och mer svårknäckta medan andra rasar ihop ganska snabbt. Det som upprör mig minst lika mycket som själva utfrysningen är att de som utsätter någon för detta aldrig riktigt kan ställas till svars utan ganska lätt kommer undan. De har ju trots allt inte gjort något och inte sagt något. Inga slag har utdelats. Inga sarkasmer, tillmälen eller allmänt elaka kommentarer har fällts. Ändå har man skadat en annan människa i precis samma utsträckning som om sådant hade skett. Den kroppsliga reaktionen vid utfrysning sägs vara av samma art som vid fysisk smärta. Det gör fysiskt ont att bli utestängd från en mänsklig gemenskap.

 

Att mobbning och utfrysning kommer fortsätta förekomma kan vi vara säkra på. År ut och år in pågår det, och därför är det ständigt aktuellt att tala om det och kämpa mot det. De krafter som ligger till grund för mobbning och utfrysning är enormt starka och nästan helt omöjliga att bemästra, men även om man känner vanmakt så måste kampen, kriget, mot detta onda fortsätta.

Anonym
2012-09-17 @ 09:48:50

Kamratskap är ingen självklarhet - tyvärr.Att känna tillhörighet och gemenskap är viktigt för självförtroendet och självkänslan. Jag tycker vi vuxna har en viktig roll här att ständigt uppmuntra och se våra små. Kram Sophie. Monica A.

Svar: Ja, visst har vi en viktig roll i detta.
sophiesreflektioner.blogg.se

Anonym
2012-09-20 @ 18:12:52

I psykologins värld talar man om begreppet KASAM (känsla av sammanhang) som är livsviktigt för människor. KASAM-värdet går till och med att testa via frågeformulär Känslan av att vara tillhörig är livsviktigt.

Britta
2012-09-20 @ 18:13:41

Jag menade inte att vara anonym... jag skrev inlägget
ovan :-)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0