Det är som det är - kan det vara något annat?

Ibland verkar saker ske av en anledning. Vissa händelser upplever jag har styrt mitt liv i positiv riktning utan att jag själv har påverkat det och det har känts som att det var meningen att jag skulle få dessa erfarenheter. Andra händelser, som jag inte heller har kunnat påverka eller förhindra, har slagit blint och drabbat hårt. Dessa är svåra att uppfatta som meningsfulla i något avseende alls. De är bara brutala och nedbrytande. Att det skulle kunna födas något positivt ur negativa händelser är en uppfattning som framförs av en del människor och det kanske kan inträffa, men det är i så fall efteråt. I själva den svåra och negativa upplevelsen finns det absolut inget gott och meningsfullt. En tredje sak i sammanhanget är bristen på händelse. Man kan undra varför någonting som jag verkligen skulle behöva få uppleva inte sker. De flesta som regelbundet ber till en gudomlig kraft har nog ungefär samma erfarenhet. Ibland besvaras böner. Ibland sker det mirakulösa, det som logiskt sett inte skulle vara möjligt. Ibland undgår man en kommande katastrof. Emellanåt sker sådant utan att några böner har hunnit formuleras.

 

Det förefaller påtagligt finnas en mening, en djupare tanke med väldigt mycket som sker, samtidigt finns det saker som bara framstår som slumpartade vändningar, som vådaskott. Orsaken till att händelser äger rum eller inte äger rum kan ibland (ganska ofta rentav) praktiskt gå att utröna, men syftet, om det finns ett sådant, går aldrig att få ett säkert svar på.  Det vi kan styra över kan vi planera och genomföra, men jag avser här det som vi inte kan styra över, eller som vi tror att vi kan styra över, men där det senare visar sig inte vara så.

 

Under vissa tider bärs livet av en kraft som lägger saker till rätta på ett sätt jag inte själv kunde ha gjort. Andra tider sker saker som gör ont och som jag nog aldrig kommer kunna förlika mig med. Enda sättet att hantera allt tror jag egentligen är att lugnt och stilla, krasst men inte cyniskt, konstatera att det är som det är, det blev som det blev och det kommer att bli som det blir. Det som händer får jag uppleva och det som inte händer får jag inte vara med om, på gott och ont. Det som känns meningsfullt har i stunden en mening för mig, liksom det som verkar sakna mening känns meningslöst. Det som jag har fått har jag vunnit. Det som jag har tappat har jag förlorat. Närhet är närhet. Saknad är saknad.  Allt är som det är. Hur skulle det någonsin kunna vara något annat?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0