I en debattartikel i DN tar socialdemokraten Nalin Pekgul, troende muslim, avstånd från den islamistiska rörelsen och menar att långt ifrån alla muslimer i Sverige står för de åsikter och värderingar som den rörelsen ger uttryck för. Hon vill förklara att det inte stämmer som media och politiska företrädare i dagarna har velat insinuera att det är oförenligt att vara både muslim och socialdemokrat. Hon skriver att ”alla demokrater bör ta avstånd från islamismen. Det är en totalitär politisk ideologi som vill utforma samhället efter månghundraåriga religiösa urkunder, begränsa kvinnors rättigheter och bestraffa homosexualitet med döden.” Ett sådant uttalande skulle kunna göras även av judar och kristna inom sina respektive religioner där det också finns fundamentalistiska rörelser och samtidigt en majoritet människor som vill förena sin tro och religionstillhörighet med det moderna samhällets grundläggande värderingar om demokrati och människors lika värde.

Det som med nödvändighet blir följden av att leva som religiös människa i ett 2000-talssamhälle och hålla sig till de värderingar som råder här och nu, är att vissa delar av de heliga skrifterna, Bibeln och Koranen, måste lämnas därhän. Texterna skrevs i en annan tid då andra seder och värderingar var rådande. Skrifterna ses dock traditionellt som Guds ord, antingen som budskap tolkade och förmedlade av människor eller ordagrant reciterat av Guds sändebud. De människor som vill fortsätta vara trogna varje del, varje ord och mening, av Guds ord får problem i vårt samhälle. Det går nämligen inte att bortse ifrån att synen på kvinnan som underordnad mannen och synen på homosexualitet (och alla andra läggningar som inte är heterosexuella) som något förkastligt och straffbart är bokstavligen uttryckt i flera sammanhang i skrifterna. Mose, Paulus och Muhammed förmedlar samma budskap. Jesus uttalade sig inte om sexuella läggningar och han försökte ge kvinnorna en upprättad roll i samhällsgemenskapen. Paulus återställde dock ordningen i sina brev. Kvinnor ska hålla tyst i offentliga sammanhang och homosexuella kan inte få del av Guds rike, konstaterar han, parallellt med tanken om allas jämlikhet.

Nalin Pekguls synsätt är det många som delar, det vill säga att man anser att de individer som än idag vill begränsa kvinnors och homosexuellas rättigheter snarast ger uttryck för en politisk ideologi, och att de bara använder sig av religiösa skrifter för att driva sin linje. Detta kan stämma i någon utsträckning, men samtidigt vill jag balansera bilden av de klassiska fundamentalisterna. De är inte i grunden några onda människor utan de drivs av en djup hängivenhet till Gud och hans ord. Det är deras samveten som förbjuder dem att bryta med något enda av de bud som Gud har gett människan att följa. När de samtidigt vill, och måste, leva i det offentliga rummet 2013 så uppstår oundvikligen en krock.