För ett tag sedan skrev jag en bloggtext om missriktad aggression. Jag skrev att jag tycker att man borde rikta sin aggression mer mot orättvisor i samhället och övergrepp mot svagare parter, än mot människor som inte har samma åsikt som en själv. I veckan fick jag möta just en sådan aggression riktad mot mig som person och insåg att hatet är så genomgripande hos en del personer att det inte går att bemöta detta med några som helst argument.

Det hat som personen i fråga gav uttryck för var riktat mot kristna. Det blev uppenbart att det inte spelar någon roll för den här personen om en kristen tolkar varenda bibelvers som bokstavligen sann och är oresonligt fast besluten om vad som är rätt och fel i sakfrågor utifrån texter som är skrivna i en helt annan tid i mänsklighetens historia, eller om en kristen har en öppen, liberal och modern syn på bibeln där fokus läggs på frågor som är relevanta för nutidsmänniskan. Den bokstavstroende anses vara fördömande och fobisk och den med en liberal bibelsyn anses oseriös och anses vara en som bara plockar ut de bitar som han/hon tycker passar för tillfället. Det var stört omöjligt att bemöta detta synsätt. Inte ens när jag försökte framlägga ett allmängiltigt kärleksbud som det centrala i livet oavsett vilken religion man tillhör bemöttes det med annat än hån och definierades som hyckleri. Eftersom jag redan i inledningen försvarade kristendomen så var därefter alla mina resonemang fel. Personen var däremot rakt igenom positiv till islam, vilket är helt i linje med det som är politiskt korrekt. Om någon ger uttryck för samma slags hat mot muslimer dvs. att inget som muslimer säger eller gör förtjänar annat än förakt, så betecknas det med det välkända begreppet islamofobi och detta är inte accepterat i vårt svenska samhälle. Det finns rötägg i precis alla sammanhang, men det tillhör allmän hövlighet att visa respekt mot individer och inte dra in en hel grupp i sina förutfattade meningar. Vissa personer är uppenbarligen så styrda av sitt hat att de inte kan visa respekt för enskilda människor som tillhör den grupp eller företeelse som de har bestämt sig för att hata. Oftast baseras hatet på fördomar som man har klamrat sig fast vid tillräckligt länge för att totalt behärskas av dem. Det är också bristen på möten med människor som gör att inte fördomarna har fått möjlighet att krossas. Jag försökte ge personen en chans att få en balanserad syn på kristna och muslimer, att det finns bra och dåliga inslag i båda religionerna, men det var lönlöst.

En del hävdar att vissa människor har detta aggressiva och oförsonliga personlighetsdrag och att det inte har någon större betydelse vem eller vilka de riktar sin vrede mot. De göder sitt hat och lever ut sin aggression på ett oproportionerligt och oresonabelt sätt. Det är mest synd om de som själva lever med hatet, och jag kan egentligen inte annat än djupt beklaga detta, men samtidigt så retar det mig så otroligt. Oavsett vad man tycker och tänker om andra människors åsikter och livsföring så tillhör det god ton att respektera individer och göra något litet försök att förstå andra, eller åtminstone snudda vid tanken att den man möter kanske inte nödvändigtvis är 100 % galen och ond.