Att vara islamofob är att göra en beskrivning av åsikter och praktiska uttryck som finns hos vissa muslimska grupper och som man anser vara negativa och därefter döma varenda enskild muslim på basis av detta. Vi svenskar är så fruktansvärt rädda för att klassas som islamofober så vi inte vågar uttala oss om någonting som har med islam att göra. På samma sätt som omvärlden rasade över Rysslands och Ugandas antigaylagar så borde det vara ”tillåtet” att rasa över den tolkning av islams sharialagar som tillämpas i bland annat Iran, Saudiarabien, Afganistan och kanske snart även i Irak. I Sverige är vi ofta ängsliga över att våra barn kan utsättas för kränkningar via datorskärmen. I dessa länder är verkligheten mycket grövre och skrämmande. Många barn gifts bort med vuxna män redan före puberteten och tvingas helt lagligt till sexuellt umgänge med dessa män, något de varken är fysiskt eller mentalt förberedda på. Det är en verklighet för många 9-10-åriga flickor idag och det kan drabba ännu fler om nu Iraks parlament godkänner lagen.

När det gäller dessa länders tolkning av sharias syn på homosexualitet så framstår både Putin och Ugandas president som ganska mjuka. Det som gäller är avrättning av homosexuella.

Tolkningen av kvinnans situation följer inte heller deklarationen om de mänskliga rättigheterna. I dessa länder har kvinnan ingen plats som samhällsvarelse utan har sin plats i den privata sfären - hemmet. I de striktaste tolkningarna av sharia så står kvinnan helt under en mans förmyndarskap, tillåten att lämna hemmet endast efter makens godkännande och helt täckt av kläder i all kontakt med manliga utomstående, i bästa fall en glugg för ögonen att titta ut igenom.

Jo, jag måste kunna få kritisera denna tolkning av islam utan att klassas som islamofob. I kritiken drar jag bara in de som faktiskt uttryckligen förespråkar detta, och inte andra enskilda muslimer som jag möter. Jag utgår ifrån att det är en mycket liten minoritet av muslimerna som tycker att barnäktenskap, dödsstraff på homosexuella och total ojämlikhet mellan könen är något positivt, men de länder och makthavare som har denna uppfattning måste vara okej att kritisera. Det handlar ju om enskilda människor som drabbas och jag lider av att tänka på vad de måste gå igenom. Jag kan inte hålla tyst! Kampen för de mänskliga rättigheterna får aldrig dö ut.