Sverigedemokraterna är i blåsväder igen. Den här gången är en företrädare polisanmäld för hets mot folkgrupp då han har gett uttryck för avhumanisering av muslimer. Avhumanisering, märkligt ord, låter som någon slags avprogrammering, som att något som är tillskrivet dras bort, som att en vital del destrueras. Om alla människor är jämlikar och människovärdet är oantastligt, okränkbart, så bör det inte finnas någon som helst praktisk möjlighet att ta bort den ”humana” delen ur en enda individ. Om någon ändå vill kränka individer eller hela grupper så måste en förutsättning nog vara att just den del som är grundbulten i att vara människa betraktas som borttagen. Kränkningar och utnyttjande kräver avhumanisering antar jag. Jag tror inte det är möjligt att utföra onda saker gentemot en jämlike som per definition har samma värdighet och rättigheter som en själv. Det finns här ett slags intrikat kretslopp. Den som avhumaniserar någon tycker sig ha goda skäl till detta och oftast handlar det om att personer eller grupper har gjort sig skyldiga till så svåra brott att de bedöms ha förlorat i människovärde på grund av sina handlingar. Om SD-politikern talar om IS-anhängare som inte fullt ut mänskliga så gör han troligen det mot bakgrund av att IS-soldater har utfört fruktansvärda dåd. Dessa dåd har i sin tur IS-soldater utfört mot så kallade otrogna, det vill säga människor som inte tillhör den rätta läran och därmed är lovligt byte. Dessa otrogna är alltså avhumaniserade i IS-soldaternas ögon. Det kan också tänkas vara så att den som utför ett bestialiskt dåd, i en slags objektiv mening, avhumaniserar sig själv i och med dådet.  Förövaren anser att handlingen är rättfärdig, men ur ett allmänmänskligt perspektiv så är handlingen snarare djurisk, instinktiv än human och juridiskt försvarbar.  Allt är en rundgång av orsak och verkan, där människor ifrågasätter varandras status, degraderar varandras värde och slutligen avhumaniserar varandra.

Det okränkbara människovärdet gör det omöjligt att på riktigt avhumanisera en människa. Den som är människa ÄR människa, varken mer eller mindre. Det är inte en del av människan som går att förändra, sänka, höja, ta bort eller lägga till. Dock är detta något som främst gäller i teorin. I praktiken kan nog vem som helst, om inte avhumanisera så åtminstone degradera en annan människas värde så kraftigt att denne inte längre av någon enda behandlas humant och jämlikt andra. Det berättas att den norska massmördaren Anders Behring Breivik känt sig utsatt i fängelset och upplevt hur hans mänskliga rättigheter kränks. Ingen verkar ställa sig på hans sida. Ingen verkar känna någon som helst sympati för honom, än mindre medlidande. De flesta är ganska kalla inför honom och hans upplevelse av sin situation. Han hotade för ett par år sedan med att svälta sig till döds. Ingen höjde på ögonbrynen och skyndade till hans räddning. Han är en människa, ja, men har dränerats på värde i samhällets ögon. Hans egna handlingar skapade den blick som samhället betraktar honom med.

Kränkningar, utnyttjande, förtryck, slaveri, etnisk rensning. Allt börjar med avhumanisering och en övertygelse om att det är måltavlans, personers eller gruppers, egna onda handlingar som ger andra rätten att kränka och på sikt förinta dem. Det är exempelvis en vanlig metafor att tala om "cancersvulst på samhällskroppen". Vi tror gång på gång att det ALDRIG ska hända igen. Vi vill inte att det ska hända igen. Men så händer det i alla fall i det kretslopp som kanske är ett slutet system.