En stor del av alla frågeställningar kring mänskligt beteende kan besvaras genom att betrakta hur djuren fungerar. Forskningen visar att det finns enormt stora likheter mellan människa och djur, men även enormt stora skillnader, förstås.

Det är spännande, och lite frustrerande, att fördjupa sig i hur vi människor förhåller oss till konflikter. En del undviker dem till varje pris eller försöker lösa dem på fredlig väg med eventuell nödvändig undergivenhet som ingrediens medan andra går in i öppen kamp. Djuren gör detsamma beroende på vilken status och styrka de har bland andra djur, inom flocken och mellan olika arter. Det talas vanligtvis om två sätt att hantera en konflikt – fly eller kämpa. Det finns även ett tredje sätt och det är att lägga sig ner och spela död. Tänker man på djuren så är det ett naturligt scenario, men överför man detta till människor i civiliserade situationer, så får man tänka bildligt oftare än bokstavligt.

Man flyr genom att lämna rummet eller så försöker man snabbt undvika konflikt genom att febrilt söka efter en gemensam ståndpunkt för att avvärja osämja.

Man kämpar genom att tydligt och kanske känslostarkt ge uttryck för sin åsikt och blir det nödvändigt är man inte rädd för att trappa upp spänningen i kampen ännu mer.

Man spelar död genom att varken handla eller tala, dvs. man tystnar och tar inte ställning, allt för att släcka uppflammade känslor hos motparten. Troligen försöker man smidigt byta ämne.

Det som är intressant är att vi individer kan vara så olika i sättet att reagera på oenighet och annalkande konfrontation. Förklaringen till det är naturligtvis personlighet – erfarenheter i kombination med biologisk sammansättning av substanser som reglerar ilska, aggression, upplevelse av underlägsenhet, tilltro eller misstro till omgivningen och mycket annat.

Konflikter finns både bland djur och bland människor. När det gäller skillnaden mellan djuren och oss så hörde jag det belysas på ett lite roligt sätt vid ett tillfälle. Man konstaterade att zebran på savannen inte går runt och ältar oförätter i många år efter att en svår händelse ägt rum. Zebran lägger sig inte på psykoanalysens soffa och bearbetar svåra erfarenheter, men den startar inte heller krig för att få upprättelse och makt. Att förlora en strid är inte lika genomgripande intellektuellt och känslomässigt i ett djurs liv som i en människas liv.