Jag har nyligen läst två böcker av journalisten och författaren Carl-Henric Jaktlund där han på ett personligt sätt behandlar situationen för kyrkan i Sverige i vår tid. Mycket läsvärda böcker. En allmängiltig slutsats som Jaktlund drar av sina erfarenheter är att livet inte är antingen eller utan både och. Som ung ville jag, likt de flesta andra, ha klara svar på livets frågor. Gråskalan i tillvaron försökte jag begränsa till två nyanser – svart och vitt. Enkelt och tydligt. Olika saker fick mig dock med tiden att mer och mer lämna den hållningen och jag tror inte jag är ensam om det. Drivkraften att upprätthålla ett antingen eller höll inte i längden, även att det synsättet i ett avseende fick mig att vila tryggare i tillvaron. Jag har successivt övergått till livsinställningen både och, trots att den kan skapa en diffus känsla av att det inte finns en enskild självklar riktning, att livet kan dra åt två håll och inrymma olika perspektiv på en och samma gång. Paradoxen är alltid ologisk och uppfattas emellanåt som likvärdig med osanning. Ändå är det bevisligen så att sådana i allra högsta grad existerar här och nu.  Livet innehåller i realiteten många paradoxer. Motsägelsefulla budskap vimlar det av. Livet är aldrig helt och hållet ett antingen eller, varken det yttre eller det inre livet. Det finns alltid två sidor av ett mynt och båda behövs för att det ska vara just ett mynt. Det är gråskalan eller färgskalan med sina många nyanser som gör allting vackrare. Allt är inte bara svart eller vitt. Trafikljus lyser aldrig konstant rött eller konstant grönt eller konstant gult. Det lyser omväxlande och samtliga tre lyktor är nödvändiga för att det ska vara ett funktionsdugligt trafikljus. Livet har olika sidor och alla behövs för att det ska vara just LIV och inte ett platt, statiskt tillstånd vi befinner oss i. Det enda som vi kan vara helt säkra på består av ett antingen eller är liv och död. Vad döden innebär kan vi bara spekulera kring. Livet uppfattar jag som ett spektrum där alla steg har en viktig roll. Man kan också se det som en pendel som aldrig kan slå enbart i en riktning. Jag vill inte uppehålla mig i någon ytterlighet, som om endast ett alternativ bör väljas eller är givet. Tillvaron består av delar och dessa måste bindas samman för att helheten ska framträda. Jag tror jag har ett liv på mig att lägga pusslet.